Hans von Euler-Chelpin - aktiv medlem av Lindau Nobel Laureate Meetings

1958

Lindau: En nutida koppling till våra rötter

Vår familjehistoria spåras tillbaka till regionen runt Bodensjön och staden Lindau. En spännande koppling mellan vårt ursprung och nutiden är Nobelpriset. Sedan 1951 har de årliga Lindau Nobel Laurate Meetings i Lindau främjat internationellt vetenskapligt samarbete, särskilt angeläget efter andra världskriget.

Lindaumötenas ursprung och utveckling

1950: Forskare från Lindau föreslog, med greve Lennart Bernadottes stöd, att Nobelpristagare och forskare skulle sammanföras för att avsluta Tysklands vetenskapliga isolering.
1951: Det första mötet samlade sju Nobelpristagare och 400 forskare, med öppningshälsningar från den svenske kungen Gustaf VI Adolf.
1953: Inkluderingen av unga forskare blev en central del, tack vare greve Lennart Bernadottes inflytande.
1954: Albert Schweitzer blev den första fredspristagaren att delta.
1955: Mainau-deklarationen antogs, vilket markerade en avgörande ståndpunkt mot atomvapen. HvE deltar och signerar
1960-talet och fram till idag: Mötena växlar mellan fysik, kemi och medicin, vilket uppmuntrar tvärvetenskaplighet.
2015: Den andra Mainau- deklarationen tecknas och larmar om klimat förändringarna
2024: Den tredje Mainau - Deklarationen upprepar och förstärker texten från den första.

Finn hela historien och föreläsningar mm https://www.lindau-nobel.org/

Hans von Euler-Chelpin och Mainaudeklarationen från 1955

Med stolthet och glädje läser vi att Hans von Euler-Chelpin var en av undertecknarna av Mainaudeklarationen från 1955.

Albert Schweitzers deltagande vid Lindau Nobel Laureate Meeting 1954 inspirerade Werner Heisenberg att ompröva vetenskapens humanitära ansvar. På Heisenbergs initiativ inbjöds alla Nobelpristagare inom kärnforskning till mötet 1955, där de utarbetade en vädjan som uppmanade politiska ledare världen över att avvisa våld som ett politiskt verktyg, och varnade särskilt för användningen av atomvapen.

Mainaudeklarationen, ursprungligen undertecknad den 15 juli 1955 av 18 Nobelpristagare, inklusive Hans von Euler-Chelpin. Den undertecknades slutet av det femte Lindau Nobel Laureate Meetings i greve Bernadottes hem på ön Mainau. Snart lade ytterligare 55 pristagare till sina underskrifter.

Det finns tre Mainaudeklarationer: 1955 års deklaration mot kärnvapen och 2015 års deklaration om klimatförändringar, som betonade vetenskaplig konsensus och krävde globala åtgärder, särskilt inför COP21 i Paris. Och 2024 förstärkt uppmaning att avstå från atomvapen.

Hans von Euler-Chelpin – en kort biografi från Lindau Meetings webbsida

Hans von Euler-Chelpin var son till en bayersk soldat och hade ursprungligen för avsikt att bli konstnär. Han studerade vid Münchens konsthögskola där Franz von Lenbach var hans lärare. Eftersom han ville ta reda på vad som döljer sig bakom färgerna avbröt han dock sin konstnärliga utbildning och vände sig till vetenskapen. Han studerade kemi, först i München, sedan i Berlin, där han doktorerade 1895. Två år senare flyttade han till Stockholm där han utnämndes till lektor (Privatdozent) i fysikalisk kemi, förälskade sig i den svenska kemisten Astrid Cleve och blev svensk medborgare när han gifte sig med henne 1902. Just den nyfikenhet och energi som drev honom att bekanta sig med färgernas kemiska sida präglade hela hans karriär som vetenskapsman, vilket kulminerade i att han fick Nobelpriset i kemi 1929 tillsammans med Arthur Harden "för deras undersökningar av sockerjäsning och fermentativa enzymer". Återverkningarna av denna energi och hans rika kunskap kan märkas i den föreläsning han höll i Lindau vid 85 års ålder. I von Euler-Chelpins familj finns det säkerligen en genetisk prägling för vetenskaplig excellens, där den framstående matematikern Leonhard Euler är en av hans förfäder, och hans son Ulf ärmottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1970. ”Sambandet mellan den kemiska sammansättningen och effekten av en aktiv ingrediens är ett gammalt problem inom biokemi och kemi, särskilt när det gäller farmaceutiska läkemedel”, inleder von Euler-Chelpin detta föredrag, hans tredje vid Lindau-mötena, som han deltog i sju gånger mellan 1951 och 1960. ”Många regler har fastställts enligt vilka ett läkemedels kemiska struktur framgångsrikt kan modifieras. Genom systematisk förändring baserad på empiriska fynd kan en förening ökas till ett visst maximum.” Ändå ligger von Eulers avsikt inte i att informera sin publik om framstegen inom medicinsk kemi eller forskningsämnen av farmaceutiskt intresse, han diskuterar istället främst "några anmärkningsvärda fall där strukturella påverkningar påverkar cellens biokemi", med betoning på cancerframkallande processer. Han undviker till exempel polycykliska aromatiska kolväten vars cancerframkallande egenskaper kan ökas genom införandet av metylgrupper. Han nämner föreningar där aromater är länkade via aminogrupper: Metylgult ("Buttergelb") är den mest toxiska av dessa föreningar, men förlorar all sin cancerframkallande egenskaper när dess två metylgrupper avlägsnas. Han reflekterar över n-oxidationens roll och söker en molekylär förklaring till varför de första cytotoxiska kemoterapeutiska medlen för behandling av cancer (kvävesenaps) strukturellt härleddes från senapsgas ("N-Lost"). Han delar med sig av sina tankar om konsekvenserna av n-oxidation av nukleinsyror och spekulerar kring inblandningen av nikotinamid-adenin-dinukleotid (NAD+), det koenzym vars funktionella klarläggning hade gett honom ett Nobelpris. 1950-talet var de första åren för kemoterapeutisk behandling av cancer och många aktuella insikter ligger fortfarande långt fram i tiden. Ändå bidrog von Euler med två viktiga läroböcker, publicerade 1942 respektive 1962, avsevärt till att främja och undervisa i detta område. Utan tvekan uppfyllde han Svenska Akademiens förväntningar "att den utmärkelse som har fallit på er idag inte kommer att innebära frestelsen att vila på redan uppnådda lagrar, utan att den tvärtom kommer att innebära en stimulans till fortsatt och, som vi alla hoppas, framgångsrikt arbete i biokemins tjänst".